Tröstlösa dagar, när himlen är grå,
grå som ens själ och man känner sej så
innerligt ensam och mätt på att leva,
mätt på att skratta och ljuga och spela
- tröstlösa dagar som återvänt!

Tröstlösa dagar, vars slagor slå
sommarens blommor till halm och strå,
dimgråa timmar när ledan sitter
tung vid ens sida och dödens glitter
är i ens öga och lyser på allt
söndersmulande, klart och kallt...

Nils Ferlin, 1898-1961

Och ja, jag vet att det inte har gått 70 år sedan han gick bort.
Och nej, jag har inte tillstånd att lägga hans dikt här.
Men när jag nu kände så, varför skriva något sämre själv?

Jag har tappat mitt ord :-(

Precis så där känner jag mig ibland. Men vet, samtidigt att det går över, förr eller senare!

Håller med Rolle. Och. Jag tror inte att Nils Ferlin i sin himmel har något emot att hans dikt finns att läsa här.

Precis så där känner jag mig ibland. Men vet, samtidigt att det går över, förr eller senare!

Håller med Rolle. Och. Jag tror inte att Nils Ferlin i sin himmel har något emot att hans dikt finns att läsa här.