"Det som stör människornas själsliv är inte händelserna i sig,
utan det sätt varpå vi bedömer dem."

"To teach how to live with uncertainty, yet without being paralyzed by hesitation,
is perhaps the chief thing that philosophy can do."
                                                                     (Bertrand Russell)

Skrev lite gjorde jag men det blev inte publicerat. Tar det idag. Bara som det är.

 
september     

 
¡Mamà Mia!

 
Så det kan bli! Jag släcker ner här ett tag framöver. Återkommer kanske när det ljusnat!

 

24 juli

Så tar jag ett tag här igen då. Det är återigen alldeles för länge sen. Ikväll är jag hungrig och Objektet har jag tappat bort så det är lugnt en stund. Svårt att skriva med mat i ena handen.

 
Jag har skrivit lite tidigare som jag nu bara lägger in här nedanför. Där är ett namn utbytt mot xxxx, det stället finns inte längre nämligen. Från ena dagen till nästa – vi tog ned skyltar, hämtade alla papper, flyttade några av gästerna till de andra hostalen och avslutade det hela med en polisanmälan. Kul!

 

Fredag

Social ensamgångare. Ja, det har jag presenterat mig som (länk dit) och egentligen stämmer det fortfarande trots att det just nu är med starkare betoning på social än på ensamgångare. Umgås i stort sett dygnet runt och mitt behov av att vara ensam får nöja sig med en kvart då o då på ett café.

Som jag bor nu är det mer eller mindre som att att bo i ett kollektiv. Människor överallt alltså. Skillnaden är att jag och Objektet bestämmer.

(Jo, jag också bestämmer. Härligt, jag tog genast tillfället i akt att lära städerskan städa)

 

Just nu sitter jag i vårt rum med dörren öppen och lyssnar med ett halvt öra på vad som händer.  Det är bra. Jag är ensam, men måste vara beredd på att någon vill något – som nu: jag blev avbruten av en gäst som ville låna strykjärnet.

 

Jag tror det är omväxlingen som gör att jag trots allt står ut med det här. Nyss satt jag en stund och pratade med två danska kvinnor som bor här några dagar, dessförinnan var det en pratsugen (snygg… ojoj..) argentinsk terrorist (sant? Inte då, men det kan ju imponera på flickorna…). Han bor också här.  En familj från Marocko.  En ung kille från New York. Det är mer stimulerande än jobbigt. Jag vet ju att det är tillfälligt, de försvinner snart och byts ut mot andra. Dessutom kan jag gå härifrån när jag vill. Finns inget tvång att jag ska finnas till hands.

Så är det förstås den här biten med Objektet. Hade jag ju inte tänkt mig. Det är minst sagt intensivt. Längsta tiden vi inte befunnit oss i samma lokal har hittills varit 3 timmar. Herrej—kan det vara jag som står ut med det här?

 
Vi gör inte samma saker, det kan gå timmar utan att vi pratar med varandra och det är bra. Var och en ägnar sig åt sitt.  Inget krav på att umgås utan vi bara finns i närheten.

 
Avbrott igen – vi gick till ett av de andra Hostalen, hängde upp tvätt, och tog betalt av några gäster. Okej - tillsammans, men ofta går bara en av oss. Nu sitter jag o skriver medan Objektet tvättar av golven och startar dagen sista tvättmaskin. Städerska finns ja, men hon jobbar bara några timmar varje eftermiddag.

Höll på att skriva att det är tyst och lugnt men när jag tänker efter är det bara färre ljud än det brukar vara. Utifrån höra musik och svagt sorl av röster, det är en konsert på torget. Här inne hörs just nu bara teven och Objektet som svabbar golv. Det är alltså ovanligt tyst. Lär inte vara så länge.

 

En helt vanlig lördag i Malaga

Vaknar mellan 8 o 9, strax efter står en kaffemugg bredvid mig. Den bara landar där varje dag när jag just vaknat. Bäddar sängen. Hänger upp tvätt. Startar ny maskin. Duschar. Eventuellt städar jag ur något rum.

Ca kl 10: Vi går ut och tar en kopp kaffe.

Ca kl 10.15: Städar o tvättar på Larios7. Objektet gör samma saker men på Hostal Madrid.

-         L kommer, vi pratar strunt en stund och lyckas dessutom få fart på torktumlaren.

-         Sue på väg ut, vi står på balkongen o pratar en stund.

-         Objektet ringer och förvarnar om nya gäster.

-         J kommer, undrar var Objektet är. Han får bära Sue’s väska (sådär 100 kg typ...) nedför trappan.

-         Gästerna kommer och blir inkvarterade, i deras kölvatten följer 2 till.

-         Städar färdigt, startar tvättmaskin igen innan jag går.

Ca 13 Tillbaka på H Madrid, Duschar, Vi går ut för att ta en kopp kaffe. Som blir öl respektive tonic. Där träffar vi två grabbar som driver en liten affär med skor och kläder. Animerad diskussion om synen på homosexuella.

Går till Hostal xxxx, hämtar pengar och datorn. Pratar strunt en stund.

Ca 14.15  H Madrid. Objektet påstår man måste äta när det är varmt så jag sätter lydigt i mig en tallrik het kycklingsoppa. Det är +41 grader här idag. Han har säkert rätt. Mat och vatten så klarar man värmen.

En snabb sväng till Larios 7 för att släppa in J som glömt sin nyckel.

Ca 14.45 Somnar. Vaknar av att objektet också lägger sig.

Censur.

Ca 15.45 Dusch.

Ut o dricker kaffe/ öl.

Går ett varv försöker hitta L. Han har kommit bort. Lixom.

Hänger tvätt på H Larios 7.

Till H xxxx.

Ca 17.30 Tillbaka på H Madrid.

Tv en stund. Tour de la France.

Sätter mig vid datorn.

Ca 19.30 Objektet står en meter ifrån och vrålar (jo, musiken är på rätt högt…) MammaPappa med flera väntar på oss på Plaza de la Flores, Det är bara att lyfta på rumpan igen då och gå dit. En till kaffe. ’Mamma’ tycker jag måste ha en glass, ’Pappa’ tycker jag ska ha en öl – Tur att jag har en egen vilja. Faster eller vad hon nu är tycker inte mycket hon bara pratar. Långsam promenad tillbaka hela högen.  Objektet och jag springer uppför våra två trappor för att hinna se nyheterna.

Idag har sju människor dött i Spanien av värmen.

Libanon. Israel. Det är för trist. Milt uttryckt.

21.15 Sitter vid datorn igen. Objektet har tagit på sig den filosofiska minen och med den papper och färg.

Ca 21.25 Objektet iväg till H xxxx  – problem, det finns inget vatten där. Överlämnar med varm hand telefonen till mig. Den är besvärlig för den talar helst spanska väldigt fort – lite svårt att hänga med då. ”Förlåt förlåt vill ni vara vänlig tala lite långsammare” Min ständiga fras när den ringer.

21.55 Objektet tillbaka med en fåtölj som han mötte på vägen. Typ. Här händer saker lite oväntat. Så ut med den stora svarta skinnfåtöljen i trapphuset där folk kan få slå sig ner – men å andra sidan är det för varmt just nu så det tar vi sen när det blivit svalare. Dessutom ringer L som nästan är upphittad igen, Objektet iväg till ett helt annat hotell för att hjälpa L med en telefon. Lixom.

22.10 R ringer från H xxxx och vill bli av med ytterligare 40 euro. Okej okej, inga problem det hämtar jag så gärna. (smile-smiley)

 

Ca 22.30 Vi går ut en promenad. Träffar på L som nu är på helt rätt spår igen. Tar en öl, fler ansluter, småpratet växlar, övergår i planering som i sin tur övergår i visioner som… Tja ni vet hur det blir. Speciellt när det talas tre språk samtidigt.

Ca 01.30 Hemma på H Madrid igen.  Bär ut svarta fåtöljen.

Natti natti. Söndag kliver vi upp samma tid som vanligt – dvs objektet vid sex-tiden och jag vid 8-9.. Och så börjar det om igen…

 

En reflektion – varför ligger jag inte på playan och svettas istället? Det är bara 10 minuters promenad dit.

 
Kan det kanske bero på att jag har roligt? Det är stimulerande – inte just att städa förstås, men allt sammantaget.

 

En helt vanlig lördag i Sverige.

Vaknar mellan 8 o 9, kliver upp och sätter på kaffe. Matar katten. Bäddar. Dricker kaffe, kelar med katten.

Ca 10:  Till ”lördags-förmiddags-fika” - även kallat symposium av vissa invigda – då sitter vi på café och löser såväl  korsord som den gångna veckans världsproblem.

Ca 12 En sväng på stan, hem igen, sitter vid datorn.

Ca 14 Hem till goda vänner några timmar, lite vin och prat.

Hem igen. Lite telefon, lite småplock, lite dator, lite katt-kel…

Framåt kvällen eventuellt en tur till kvarters-krogen = mitt andra vardagsrum.

 

Hmm. Viss skillnad är det ju. Typ.